Det spelar inte så stor roll om glaset är halvfullt eller halvtomt. Det intressanta är ju vad som finns i det. Rabarbersaft till gösfilé?
Not so much.
Men till mandelkubbar, serverade i mormors kök en solig eftermiddag: en barndomens sublima njutning.
Att skriva lättläst för vuxna, är att inte fylla boksidorna till mer än hälften, och vara noga med vad man serverar till. Och hur det serveras. Fria ytor, breda marginaler och ord som är användbara i den vanliga verkligheten, det är bra, det smakar gott. Och är själva storyn kopplad till bilder som förklarar dess innehåll, så blir det förstås ännu smakligare.
Rabarbersaft och jordgubbssaft och svart vinbärssaft drack flickan, som var jag, ur ”morfarglaset”. Det var ett ölglas och mormor hällde det aldrig mer än halvfullt åt mig.
Därför minns jag det.
