Vad han hade på sig, Horace? Grå skjorta, tror jag, och en grå kavaj. Inget märkvärdigt alls: ett par försiktiga nyanser.
Det bästa han sa?
Ett citat på franska: ”C’est bonne, la rue.”
Knappt en handfull ord och plötsligt var jag 20 år igen och flanerade ensam – i motljus och medvind – någonstans längs Seine, och den var vacker, den gatan!
Väl tillbaka i Malmö: en klädbutik skyltade med vinrött och Horace-grått. ”Pre autumn” var slagordet för detta.
Man ville bara blunda, som Horace gör när det blir för mycket.
