Magritte mellan raderna

Duvor

När jag precis hade träffat mannen från dejtingsajten, skrev jag till honom, att han fick mig att känna mig som ett moln i ett champagneglas.

Jag trodde att jag hade hittat på den metaforen alldeles själv.

Faktiskt ända tills igår trodde jag det.

Då dök Magritte upp. Hans stillsamma surrealism och den totalt landade texten under bilden med pipan. ”Det här är ingen pipa.” Och så äpplena som fyller hela synfältet, molnet i champagneglaset, fågeln gjord av himmel, och det kärleksfulla porträttet av hans hustru som inkluderar en nyckel och en duva: rena julafton!

… och så är det ju den där obehagligt schizofrena bilden av en kvinna som kämpar mot mannen i sig …

På mitt bord i klassrummet ligger en broderad duk. Dess duvor och tulpaner och hjärtan är sömmade med vitt silke och de minsta stygn man kan tänka sig. Fatima gav den till mig.

Hon vet ingenting om konsthistoria och klarar med möda av att fylla i ett enkelt formulär, men med millimeterprecision berättar hennes nål och tråd också en historia om kärlek och stor skaparkraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.