Är politisk idioti relevant för bedömningen av en konstnärs genialitet?

Säga vad man vill om Carl Milles och hans bronsmastodonter, skulpturen ”Alla religioners Gud” är en filosofisk läckerbit.

Men hur närsynt var han egentligen – och är det tekniskt möjligt att skilja på mannen och verket och bortse från de tankevurpor som han han ägnade sig åt?

När man googlar denne skönande får man nämligen veta att han tillmätte en oansenlig man med ful frisyr och ännu fulare mustasch stort värde, och å ena sidan förminskar detta Millesgårdens attraktionskraft, men å andra sidan‚ den terrasserade trädgården, dess klassicistiska italienska ideal som möter björk och tall, vad annat är det än sinnebilden för en välbehövlig kulturkrock, en som får betraktaren att häpen stanna upp och utbrista ”Så vacker världen ändå är!”?

Annons