Ostindiefararegatan: Farväl! Kvarteret Josefina: Adjö!
Malmö, drygt ett år av mitt liv trampade jag dina gator. Jag gick omkring i ett virrvarr av tjutande bromsar, stoppsignaler och betong, vars enda önskan är att komma högre upp, och det var asfalt utanför min dörr.
Storstaden var verkligen inget för mig.
Nu lättar jag.
Lämnar.
Flyger norrut, hemåt.
Men kära koltrast utanför fönstret: fortsätt du att sjunga om längtan för alla dem som stannar kvar.
Och alla måsarna: hälsa havet!
