Favoritnovellen ”Ett halvt ark papper” introducerades jag inför av min svensklärare på gymnasiet.
Elisabeth Kågerman hette hon.
Lätt framåtlutad och med axelremsväskan hängande och slängande tvärs över bröstet spökar hon kanske fortfarande omkring i korridorerna på Söderportskolan i Kristianstad?
Kågerman skrev deckare också, och en av dem utspelade sig just på Söderport.
Nu är jag själv lärare med axelremsväskan hängande och slängande på Kågermansvis och mina B-kurselever ska snart kunna fylla ett halvt ark papper med text på svenska.
Det blir garanterat varken några intrikata novelluppslag eller finurliga synopsis till deckare i skolmiljö. Det blir i bästa fall några hyggligt fungerande brev – och det är i så fall vackert så.
De kom ju hit som analfabeter.
Fatima, till exempel, har för mig upprepade gånger visat hur tidigare någon av sönerna fick styra pennan i hennes hand då hon skulle skriva sitt namn på något dokument.
Eva Thors Rudvall 