Se där: titeln på Mona-Lisas första feel good-roman.
Och här kommer inledningen:
”Att somna på kvällen var aldrig svårt. Hon bara lade sig och så var det med det.
Men att somna om, Jesus Maria!
Oavsett om hon kröp till kojs klockan tio eller tolv, efter ett par timmar vaknade hon ofelbart och då började nattsuddandet.
John Blund, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Men efter åratal av krackelerade nätter svalde hon i går kväll en vit tablett, en enda – icke beroendeframkallande, sa doktorn – och sedan lyckades hon hålla sig kvar i viloläge nästan hela natten. När hon, sin vana trogen, vaknade till ett par gånger, var hon ändå liksom vaggad av en famn i vilken sömnen fanns kvar som en faktisk möjlighet.
Och när hon vaknade i morse kände hon sig … Lång!”
