Det är höst, nästan vinter och havet vräker sig mot en klippbrant, som om det vill ta livet av sig. Ytterst på klippan finns ett mörklagt hus. I det sitter en kvinna och skriver en kärleksdikt på sin älskades rygg.
Han är död.
Zenit läser romanen om den dikten och skriver sedan till mannen som får henne att känna sig som ett nytt kapitel.
”Min egen livslånga dröm om dig har jag projicerat på andra män.”
”Jag vet”, svarar han.
Eva Thors Rudvall 