Foto: Mikael Altemark enligt CC BY 2.0.
Ibland trycker en gråhet ner Poetens axlar. En sorts osynlighetsmantel är det, klippt ur en tuskaftsväv av tradiga minnen och av en framtid som inte heller verkar speciellt lysande.
I de bortskämdas land ömkar Poeten sig själv.
Det är inte attraktivt. Men han har ont i fötterna, versfötterna, och så släpar han omkring på sin eviga sömnlöshet och den är svår att förhålla sig till på något vettigt sätt. Han är rädd för att ta sömntabletterna och rädd för att vakna och sedan inte kunna somna om, så rädd för detta att han nästan inte vill somna alls!
