Vi lär oss utifrån sånt som vi redan känner till. Ny kunskap bygger på gammal kunskap.
Om jag skulle försöka tillägna mig ett nytt alfabet, berbernas till exempel, skulle jag behöva översätta varje bokstav till en symbol som betyder något för mig, något som genererar en begriplig bild i min skalle. Bara på så sätt skulle jag kunna lära mig att hantera det nya.
Hur gör Fahrija? På vilka krokar hänger hon upp sfi-undervisningens bokstäver? Vad liknar ett ”A” i hennes ögon?
Kanske kan jag fråga henne om ett år eller två, när hon läser på kurs B i sfi.
Eva Thors Rudvall 