Poeten var också i Marrakech en gång och han minns fortfarande hur härligt det var att blåsa dammet från skolfranskan och mercia och au revoira och känna sig hur världsvan som helst.
Han vandrade i timmar i soukens gränder, lät människomyllret liksom skölja igenom sig; allt fjärran var plötsligt nära och hans vanliga liv väldigt långt borta.
På ett torg vaggade feta kobror till entonig musik och män i himmelsblå klädnader sålde silver – och Jardin Majorelle var ett tempel till stillhetens lov: bambuskogens solgenomlysta rasslande där …
I Sverige var det vinter.
