Alfabetet äger i både slott och koja

Bestsellerförfattaren Eva Thors Rudvall slår till igen!

Den norska kronprinsessan Mette-Marit berättar i det senaste numret av Svensk Damtidning, att när hon var liten brukade hon och hennes mamma gå till biblioteket på lördagar.

”Det var något av det bästa jag visste!”, säger hon.

Och när hon fick sitt första egna lånekort var det som att kliva in en ny värld: ”en värld där jag själv kunde bestämma vad som skulle hända”.

Abra kadabra, och Sesam öppnade sig, som vanligt. För allt kan ju hända – och händer: lilla Mette-Marit blev de facto kronprinsessa!

Det blev inte jag, och förmodligen inte du heller, men glädjen över att halva kungariket och all världens spänning, glädje och sorg – bokstavligen – finns inom räckhåll på närmaste bibliotek är vi många som delar och jobbar för att lyfta fram.

På Hultsfreds bibliotek finns till exempel just nu två av mina böcker med bland de mest utlånade! De är visserligen katalogiserade som romaner – och det är kanske att till bristningsgränsen töja på det begreppet, men faktum kvarstår: också människor som har svårt för att läsa vill läsa för nöjes skull. De vill också ha ett eget lånekort och tillgång till allt det där som kan rymmas mellan två pärmar.

Och de är med och håller kulturen igång. Ju fler böcker som lånas ut, desto fler kan skrivas. Så låna på!

Annons

Ett friskhetstecken

I dag kom Gå till vårdcentralen, min senaste bok på Vilja förlag. Och så här såg det ut när vi packade upp den!

20 böcker senare

Allting börjar med en punkt, var det någon som sa.

Javisst.

Man sätter pennan till pappret och genom den där lilla bestämda rörelsen börjar ett flämtande kärleksbrev att formuleras.

Eller ett paket adresseras.

Via punktens laddning kan statshemligheter avslöjas – och daggiga dikter, frustande pikareskromaner och gapiga insändare se dagens ljus.

Om man kan skriva, vill säga.

16 procent av alla i denna värld som är över 15 år är analfabeter. De kan inte ens skriva det kortaste blogginlägg …

Därför skriver jag för vuxna som är i början av sin litteracitetsutveckling.

Och nu finns de på film också. Allihop. Kolla här:

Två miljarder möjliga läsare: sug på den!

Boken ”Fixa” hemma på mångspråk.

Laila var min första kollega. Hon var min mentor när jag började som sfi-lärare för 30 år sedan.

”Ge alla lika mycket uppmärksamhet. Låt alla komma till tals. Trivsel är A och O för en lyckad undervisning.”

Ungefär så sammanfattade hon läraruppdraget, och med värme, humor och stort pedagogiskt lugn lotsade hon sina elever genom deras svenskstudier.

Nu är hon pensionär.
Och nybliven fotomodell.
Hennes bok heter Gå till tågstationen. Bläddra i den här.

En annan av höstens nya böcker är  på mångspråk. Den har parallelltext på svenska, engelska, arabiska och somaliska. Och detta innebär att ungefär två miljarder människor i världen skulle kunna förstå den. Bläddra i den här.

Va?!

Jo, så stora är de språken tillsammans. Says Google.

Och ”tillsammans” är ett vackert ord. Säger jag.

Laila lärde mig att låta det utgöra grundbulten i varje lektionsplanering: ”Tillsammans! Vi gör det tillsammans!”

Läs min bok

På Strindbergs gata.

Oj så många glada tillrop jag har fått angående läromedlet Börja med Strindberg – läs- och skrivinlärning med klassisk text!

Tack för dem.

En del frågor och funderingar har förstås också trillat in, så här kommer en lite fylligare redogörelse för de tankar som ligger bakom den första boken i serien.

Börja med Strindberg är ett material med många ingångar till det genomlitterata Sverige. Vi lever ju inte bara i ett samhälle belamrat med bokstäver, utan också i ett land proppfullt med bilder – ett land där bildlitteracitet krävs för att vi alls ska kunna tillgodogöra oss relevant information såsom trafikskyltar, tvättsymboler och att rätt kunna tolka en bildserie.

Börja med Strindberg är ett läromedel som med hjälp av ett rikt bildmaterial siktar på hjärtat. Bilderna och texten berättar om förälskelse, giftermål och om att sätta bo. De berättar också om graviditet, sjukdom, död, begravning och en vemodig tacksamhet över att ha fått älska och vara älskad. Allt det här är erfarenheter som de flesta vuxna kan relatera till, oavsett härkomst och tidigare skolbakgrund.

Att läsa och skriva lär man sig tillsammans med andra
Att bli läs- och skrivkunnig är inget man blir på egen hand. Glada tillrop, egna och andras frågor och funderingar behövs också på den nivån. Lärare och studerande behöver prata tillsammans om bilderna i boken, sätta svenska ord på det de ser och överföra talet till text. Till en början ljudas ord för ord fram av läraren. Det är en ingång, en läs- och skrivträningsdörr att öppna och gå in genom.

En annan är att de studerande via en övning med numrerade pilar tränar på att själva forma bokstäverna korrekt.

En tredje dörr är att jobba med bokens inledande bildalfabet. Benämna. Ljuda. Skriva.

En fjärde ingång är att med hjälp av olika strategier kombinera ord och bild och kryssa i rätt alternativ.

En femte är att leta efter en specifik vokal i en kort mening.

En sjätte är att fylla i en skuggtext.

En sjunde är att lyssna till bildtexterna. Körläsa dem. Läsa med och för en klasskamrat. Läsa högt för läraren. Kanske till och med läsa hemma.

Miljön i Strindbergs klassiska novell är i detta läromedel varsamt förflyttad till nutid, så att de ord och begrepp som figurerar är användbara i den verklighet som är vår.

För en lyckad skolgång krävs engagerade lärare och engagerade elever. Min förhoppning är att Börja med Strindberg kan vara en lägereld, något att samlas kring, en bok som väcker berättarlust och att den blir något som de studerande minns med värme och glädje när deras sfi-studier är slut.

Bläddra gärna själv i boken!

”Ett halvt ark papper” blev en hel bok!

Nu är den äntligen här: Börja med Strindberg, min första lärobok på Folkuniversitetets förlag. Det är ett läromedel som bygger på Strindbergs klassiska novell ”Ett halvt ark papper”, komplett med förslag till arbetsgång, bildalfabet och alfabetiseringsövningar.

Läs mer om den här och här!

Bläddra själv i den här!

Vårens första nyheter

Så här ser de ut, mina senaste lättlästa på Vilja förlag: en är grön och en är blå — som våren …

Den gröna handlar om återvinning, den blåa om årstiderna. Läs gärna mer om dem under hemsidans menyflik ”böckerna”.

Ett boktips av helt annan kaliber är Summer av Monica Sabolo. Hon har språket i sin hand och böjer och formar det och läsarens sinnesstämning precis som hon vill. Hypnotisk är texten och intrigens upplösning oväntad.

Full pott!

Snart klart

Bilden: ett helt ark papper (från Strindbergsmuseet i Stockholm)

Fråga:

Vad händer om man översätter August Strindbergs mest kända novell till lättläst och förlägger handlingen till nutid, tillsätter gott om illustrationer och sedan strösslar över några enkla ordförståelseövningar, skrivövningar och samtalsuppgifter?

Svar:

Då får man ett läromedel som lämpar sig för såväl alfabetisering som latinisering.

Fråga:

Och vad är finessen med det läromedlet?

Svar:

Framförallt att det via en skönlitterär text möter användarna i ögonhöjd, eftersom det berör vuxnas erfarenheter och känslor. Noveller och romaner lever ju av igenkänning. Och engagemang. Bland annat.

Fråga:

När kommer detta material ut på marknaden?

Svar:

I slutet av januari 2019.

Fråga:

Och vad heter det?

Svar: Börja med Strindberg.

Heja Hanaskog!

På sfi i Hanaskog fungerar de studerande på kurs D emellanåt som mentorer för A-kurseleverna. De välutbildade tar sig an de lågutbildade: översätter, berättar och förklarar. Bland annat har D-kursarna högläst lättlästa böcker för ”sina elever”.
Ett fint sätt att individualisera undervisningen, tycker jag – och dessutom helt i linje med det läsprojekt i Uppsala som nyligen vann MTM-utmärkelsen ”Läsguldet 2018”.
Det gick ut på att niondeklassare högläste för pensionärer på ett vårdhem.

Andra roliga nyheter är att min bok Gå till skogen nu är inne på andra tryckningen.
Och att det på Vilja förlag till våren kommer ytterligare en bok i den serien.

Bullfest på G, trots allt

Hurra, det blir andra bullar, trots allt!

Poeten meddelade igår att hans mamma har gjort en lyckad arkeologisk utgrävning bland sina recept och att världens godaste grahamsbullar därför kommer att kunna rulla vidare genom världshistorien.

Själv ägnade jag helgen åt att vara med och fotografera illustrationerna till en av vårens Vilja-böcker som handlar om återvinning och miljötänk. Utöver den blir det för min del nästa år ytterligare en superduperlättläst bok på Vilja förlag samt ett läromedel på Folkuniversitets förlag.

Mer om dem längre fram. Och, självklart, också receptet på världens godaste grahamsbullar!

Tack!

Sveriges författarfond har nu levererat siffrorna för antal boklån år 2017 och det visar sig att mina superduperlättlästa böcker har blivit utlånade drygt 25.000 gånger. Tänk att det finns ett sådant sug efter att få läsa, fastän man nästan inte kan!

Det är i sanning ett hedersuppdrag att få skriva böcker som vuxna med ingen eller mycket liten läsvana finner intressanta.

Tack Vilja förlag som gör det möjligt!

Det tar sin tid att bli till

Det har tagit lång tid för den här plantan att utvecklas från frö till blomma. Redan 2016 tilldelades jag ett av Byggnads kulturstipendier för att vattna och pyssla om den.

Nu är den äntligen klar!

Rosa blev den. Med kaffefläckar på.

Och det är, skriver Folkuniversitets förlag, en djupt personlig dagbok och en pedagogisk loggbok som ingen annan. Den rymmer såväl forskningsbaserade diskussioner som handfasta tips på hur man kan underlätta vuxnas läs- och skrivinlärning.

I den här dagboken blommar en trädgård, stressar en ensam mamma, rullar den stora skutan som heter Skolverkligheten fram genom ett omvälvande år.

Lärande och växande handlar boken om och den vänder sig till alla som är intresserade av tro, hopp och sfi.

Uppdatering: den har till och med fått en egen hemsida: trohoppochsfi.se

Räkna med mig!

Ny termin.
Nya tag.
Nya böcker – bland annat den här som heter Siffror med Eva och Adam.

Med hjälp av Catharina Nygårds illustrationer bjuds läsaren in i ett par sinsemellan väldigt olika trädgårdar och presenteras där, bland blommor och blader, för siffrorna 1–10.

Slutar den lyckligt?

Mycket!

Beställ den här.

Futurum

Minnet av en skrivarresa till paradiset.

Vi har varit på skrivarsemester, Maken och jag: vilat och arbetat under några palmer på Barbados …

Det var alltigenom en lyckad resa. Manusförslag till tre lättlästa böcker fick jag med mig hem, plus mitt livs snyggaste solbränna — och en ny vana. Varje dag simmade jag 500 meter i poolen, och det har jag fortsatt med hemma i Eslöv.

Känner mig stark.
Glad.
Fylld av energi.

Och det kan behövas, för om allt går väl på ett möte imorgon, så är jag på väg in i läromedelsbranschen igen.

En bok och andra träd

Det har varit Bokfestival i Eslövs vackra medborgarhus.

Alla var där.
Jag också.

Vad jag talade om?
Om att skriva böcker för vuxna på ett enkelt och tillgängligt språk: böcker som handlar om vuxna människor som gör vuxna saker.

Och snön föll och tekniken strulade och bibliotekspersonalen fixade lånekort på löpande band till alla som blev sugna på att låna hem en bok direktamente.

Och vid lunchbordet träffade jag en tjej som arbetar på ett demensboende. Hon sa att när man är dement behöver man korta berättelser som väcker igenkänning. Som Gå till skogen. Den är perfekt.

Så glad jag blev för det. Gå till skogen ligger mig varmt om hjärtat.

Gå till skogen

Fråga: Varför ville du skriva en bok om att gå till skogen?

Svar: Jag längtar alltid stenarna där barn jag lekt — och de ligger i skogen i Östanå.
Så här låter tystnaden där:

Nu också på engelska

Boken Gå till mataffären är en mycket lättläst bok som nu också finns på engelska. The Supermarket heter den då.

Skulle den kunna passa för yngre läsare? Jajamän, det tycker jag absolut. För alla nybörjare, oavsett ålder, behöver ju ord som ”rose”, ”banana”, ”tea”, ”bread” och ”candy”, eller hur?

Ja, vid närmare eftertanke tror jag att många av mina superduperlättlästa böcker, skrivna för vuxna, också skulle kunna ha en uppgift att fylla i grundskolan. Vad jag alldeles säkert vet, är att ett mig närstående barnbarn med förtjusning läser Gå till mataffären som godnattsaga – även om det just i det här fallet kanske har ännu mer att göra med att den lille godingen känner igen sin farfar och farfars far på bilderna. Och mig: bonus-farmor Eva.

Nyss var jag 17 vårar. Nu är jag låtsas-farmor!

Vad hände?!

Det blev … en bok!

Moa och Ali har blivit föräldrar.

Ali jobbade natt när Moa kände att det var dags, så bästa kompisen Nilla fick skjutsa henne till KK. Den blivande barnafadern kom dit så fort han bara hann; springande i ett ösregn! Sedan blev det några timmars plåga inne på förlossningsavdelningen och Ali försökte trösta så gott han kunde.

Vad det blev?

Det blev en söt liten flicka som ska heta Nilla Fatima.

Ungefär så kan man sammanfatta storyn i den senaste av mina små böcker. Vill man lättläsa den kan man göra det genom att via Vilja förlag beställa ett ex av Få barn.

Gör det, vetja! (Beröm fick den när BTJ recenserade också!)

Kärt besvär

Bild: Plum Leaves enligt CC BY 2.0.

Två av 2018 års superduperlättlästa böcker är inne på upploppet. Texterna är i princip klara, bilderna likaså. Nu ska de finkalibreras under överinseende av ”falkögda Bim”.
Dessutom ska ett föredrag om lättläst ta form.

Och så börjar det ju obönhörligen att lacka mot jul. ”Ska vi fira med mina barn eller dina barn och vem tar hand om gamla mamma och helst skulle jag bara vilja sitta stilla i tre dagar och glo på en flammande brasa och inte lyfta ett finger men det är klart att vi snor ihop en jul i år också för det är ju roligt när man väl har satt igång.”

Men innan helgernas helg är det ju – tack och lov – ett antal arbetsveckor, och för den som vill veta lite mer om böckerna Flytta ihop och Gå till sfi  eller ha tips på hur man som pedagog kan arbeta med ”bilderböcker för vuxna” finns det lite mer att kolla in här. En väldigt kort film:

View this post on Instagram

Böckerna om Moa och Ali, av Eva Thors Rudvall, är specifikt framtagna för att fungera för analfabeter och andra som håller på att lära sig läsa. De fungerar därmed bra på Sfi. Text och bild samspelar och som ett stöd finns en bildordlista. Du hittar hela serien om Moa och Ali på viljaforlag.se #lättläst #viljaförlag

A post shared by Vilja förlag (@viljaforlag) on Nov 3, 2017 at 7:32am PDT

… och ett par smakprov:

View this post on Instagram

Bilderböcker för vuxna har visat sig fungera bra som stöd i läs- och skrivundervisningen på bland annat Sfi. Här är två nyheter skrivna av Eva Thors Rudvall, med foto av Jonatan Bylars och teckningar av @herzogmarie #lättläst #viljaförlag #sfi

A post shared by Vilja förlag (@viljaforlag) on Nov 2, 2017 at 1:35am PDT

På Viljas blogg kan man också läsa om hur sfi-läraren Caroline Olsson i Halmstad jobbar med Moa och Ali:

 

Ett steg i taget

Det här är Jenny. Hon är specialpedagog på mitt jobb, men i boken Gå till sfi fotomodellar hon som huvudpersonen Tanja.

I fredags presenterade jag boken om Tanjas  första dag som sfi-studerande för min AB-klass, och efter ett par genomläsningar delade jag upp kursdeltagarna i två grupper.
A-kursarna fick sitta kvar i klassrummet och lyssna på ytterligare en genomläsning och sedan kunde de – med stöttning – läsa lite och prata lite med mig och varandra om bilderna och orden. B-kursarna fick gå och sätta sig i kaféet och hjälpas åt med att lösa instuderingsuppgifterna som jag hade printa ut från Vilja förlags hemsida.

Och i dag ska vi repetera.

Vi börjar förmodligen med att skriva en gemensam text om Tanja på tavlan, sedan blir det väl högläsning av den och troligtvis också en lucktext. Och så hoppas jag att vi hinner gå igenom ”de rätta svaren”. Därefter tänker jag mig att alla får ta med sig en bok hem för att lustläsa.

Och imorgon gör vi kanske gruppdiktamen.

Inget är hugget i sten.
Variation är viktigt.
Och flexibilitet.

Eftersom nästan allt är nytt för alla i en AB-klass är det därmed också kognitivt ytterst krävande för dem att studera. De studerar ett nytt språk via just detta nya språk.
Ibland är orken kort, ibland är den längre.

Det varierar. Mycket hänger på dagsformen. Det händer till exempel inte sällan att Nourias barn, som finns kvar i hemlandet, ringer. Då gråter Nouria.

Och alla i klassen påverkas.
Alla mammor.
Alla pappor.
Uttalsövningar och rättstavning är inte prio ett i sådana lägen.

Men droppen urholkar stenen och i slutet av den här veckan kommer Gå till sfi-bokens innehåll att vara begripligt för alla – och har vi riktig tur så kommer Jenny ha tid att titta in till oss i på fredag och berätta lite om sig själv och om hur det kändes att vara Tanja för en dag.

Tillåt mig presentera: bok 9 och 10!

Nu har min bok nummer nio och tio landat!

Den ena handlar om Moas och Alis flyttbestyr, de ska bli sambor nu, och den andra handlar om Tanja som börjar vuxenstudera: vi får följa henne under en dag i sfi-skolan.

Flytta ihop och Gå till sfi innehåller vardera ett 50-tal glosor, kongenialt illustrerade av Marie Herzog respektive Jonatan Bylars.

Tack Marie!
Tack Jonatan!

Och bakom spakarna, har – som vanligt – den falkögda piloten/redaktören Bim Wikström suttit och hållit koll på ord och bild, lagt till och dragit ifrån och stämt av tills både hon och jag och Vilja förlag blev helt nöjda och överens.

Tack Bim!

Bucketlist

Jag tittar på listan, den som sitter ovanför datorn i Sveriges mest lättlästa författares pyttelilla skrivarhörna.
Tio manus är klara inför 2018. 

Somliga är beställningsarbeten, somliga är skrivna på vinst och förlust.

Och jag klappar mig själv på axeln och känner att spänt var det här.

Mot Falkenberg spa!

Mellan hägg och syrén

Skyddsvärnet är en stockholmsbaserad ideell organisation som i mer än 100 år har bedrivit socialt utvecklingsarbete. Rehabilitering, habilitering och hjälp till självhjälp är dess honnörsord.

Och nu – i denna ljuva sommartid – delar de ut min bok Välkommen på fest till ensamkommande flyktingbarn.

Det känns verkligen fint.

Och det känns också fint, fast på ett helt annat sätt, att jag nu tar jag en sorts time out från min vardag. Skrivarledigt.

Juni ska ägnas åt fyra nya lättlästa böcker.

Kulturmöten

I morgon kommer Jonatan Bylars hit, fotografen, han som har tagit de fina bilderna i Gå till biblioteket och Gå till mataffären.

Det är nämligen dags att plåta bok nummer tre i den serien, och utan att avslöja för mycket kan jag berätta att huvudpersonen i den heter Tanja och att hon råkar ut för ett oväntat möte.

Mina superduperlättlästa är ju främst tänkta för lässvaga. Så ett lite oväntat kulturmöte fick jag vara med om i skolan idag, när en nyanländ civilingenjör från Polen satt och läste, mycket koncentrerat, i Veckan. Det var för honom just då en text på alldeles rätt nivå.

När boken om Tanja kommer ut är han förmodligen klar med sitt C-test.

I framkant

Min svärfar är inte bara hedersdoktor i pedagogik, han är också en hedersknyffel och numera – 92 år ung även hedersfotomodell.

I boken Gå till mataffären spelar han rollen som ”Evas pappa”.

Från 8.00 till 20.00 höll fotografen Jonatan Bylars och jag på med att fixa bilderna till den boken. Det var en otroligt intensiv dag. Genomsvettig. Rolig.

Då var det sommar, nu är det vinter – och jag planerar redan för höstens kommande böcker.

Året runt – lättläst!

Jamal och jag

För att bli en bra läsare krävs 5 000 timmars läsning. Eller översatt till kilometer: 40 kilometer text.

Många meningar blir det!

En av mina nya böcker heter Gå till biblioteket. Bara för att.

Den handlar om Jamal och han finns inte i verkligheten. Inte den Jamalen. Det gör däremot Jamal i Marrakech. Han som driver Riad Saba, mitt i tusen och en natt, med Atlasbergen i bakgrunden och en liten fontän och rosor och apelsiner och mosaik inne i innergårdens dunkel.

Påhittet Jamal går till bibblan i Sverige för att låna en bok om bilar. Jag hoppas att han kan hjälpa några läsare att komma en bit vidare på den där 40 kilometer långa vägen …

Och så hoppas jag att jag en vacker dag kan komma tillbaka till Marocko.

Om sfi-vardagen – och mina nyaste böcker

Sidan 8 i vårkatalogen för Vilja förlag handlar om två av mina senaste böcker. Läs mer här.

Hade Fahrija glömt eller kom hon ihåg det hon lärde sig före jul: att läsa och skriva lite grann?

Jag hann inte med att kolla det igår, mer än lite i förbifarten, för tre sprillans nya elever dök upp – och förändringar i klasskonstellationen gör ju alltid att skeppet kränger till.
Dessutom var spår 1-eleverna schemalagda i ett annat klassrum än sitt gamla invanda.
Alltså gungeligung där också.

Och själv var jag ringrostig efter jullov och influensa.

Men Fahrija fick iallafall träna på alfabetsljuden och på att repetera bokstäver via en app, och hon var hur cool som helst när hon skrev med pekfingret på skärmen.

Väl hemma från jobbet väntade ett tjockt kuvert från Vilja förlag på mig. Det innehöll tre nya böcker: Gå till biblioteket,  Gå till mataffären och Välkommen på fest!

Fiiiina var de.
Är de!

Tack Marie och Jonathan som har illustrerat och Bim och Sara som har varit redaktörer. (Läs mer om böckerna på sidan 8 i Viljas vårkatalog.)

Idag ska Fahrija få välja en av böckerna ur vårkollektionen och så högläser jag den för henne och så pratar vi lite om bilderna och texten. Har jag tänkt.

Charmen med jobbet är ju att lektionerna nästan aldrig blir som man har tänkt sig.

”Pretty Close”?

 

Pretty Close: Visst vore det ett trevligt alias!

Den här bloggens nya vinjettfoto är taget av mannen, han från dejtingsajten, inne på Riad Sabas innergård och det visar några av Sveriges mest lättlästa böcker på vift i Marocko.

Å, den porlande fontänen där! De nyplockade clementinerna i skålen av grönglaserad keramik!!

De superduperlättlästa fick stanna kvar, som en krok in i ett eventuellt alfabetiseringsprojekt. Men mannen från dejtingsajten och jag var ju tvungna att åka hem.

När taxibilen började smyga oss ut genom gränden, sprang en av riadens anställda ikapp den.

– Madame, your you forgot your cell phone!

Pretty close!

Tittut!

Bakom lucka nummer 16 i Vilja förlags adventskalender gömmer sig Jamal och jag. I var sin ny bok.

Han ska göra ett besök på biblioteket, Jamal, och jag ska gå till mataffären.

Båda dessa böcker är illustrerade med fotografier och det ska bli mycket spännande att så småningom få veta vad läsarna av superduperlättläst eventuellt föredrar: tecknade eller fotograferade bokillustrationer? Kanske både och? Kanske collage?

 

Vårens nyheter

I Vilja förlags vårkatalog kommer jag att ha med tre nya böcker i storlek XS.
En av dem ”som vanligt” illustrerad av Marie Herzog. Hennes akvareller ger en poetisk dimension, en lätthet, åt texten, tycker jag. De lyfter den lilla boken till konst.

De andra böckerna har fotografen Jonatan Bylars tagit sig an och de är mer direkta i sitt bildspråk. Jonatans foton är mycket inbjudande och användarvänliga och lyckas i sin skenbara enkelhet förmedla att ”det här är inte en lärobok, det här är en skönlitterär bok.”

Tack Marie!
Tack Jonatan!

Erasmus och framtiden

Uttryck som ”hungern är den bästa kryddan” och ”en svala gör ingen sommar” har vi fått av Erasmus av Rotterdam, en man som var noga med nyanserna.

Frasen ”jag kommer att minnas dig så länge jag lever” lyckades han variera på 200 olika sätt, berättade författaren Nina Burton, liksom i förbifarten, på Bokens dag i Malmö igår. Hon berättade också att Erasmus föddes i Holland år 1466 och bodde i sju olika länder och stod för 20 procent av den totala bokutgivningen i Europa.

Sic!

Hans liv och verk är, via Burtons essäberättelse  Gutenberggalaxens nova, högaktuellt i Sverige Anno Domini 2016.

Ska vi se på böcker som tidskapslar? Absolut, sa Burton: UNESCO varnar nu för global minnesförlust. Digitaliserade böcker klarar ett par decennier …

Nya böcker

Sveriges mest lättlästa författare, bilden från en studieresa i Dubai.

Världens äldsta bloggare, Dagny, är  104 år ung. När hon var 99 anmälde hon sig till en datakurs, för hon blev rastlös av att bara sitta och vänta på döden och bestämde sig för att ha ”lite lajbans i stället”.

I väntan på Godot har den här bloggaren, Sveriges mest lättlästa författare, tre nya böcker på gång: en om Moa och Ali, en liknande med en Jamal som huvudperson, och så en bok av lite annorlunda kaliber där läsarens egna erfarenheter utgör en stor del av  berättelsen.

Det är roligt att se böcker växa fram! De är frukten av ett nära samarbete mellan mig, en illustratör och en redaktör. Och min önskan och förhoppning är att våra böcker ska vara  … lajbans!

Hur coolt som helst

Illustration: Karen Arnold enligt CC 1.0 Universal.

Min bok Biobesöket finns numera på fyra språk.

Svenska talas i denna värld av i runda slängar 11 miljoner människor.  Engelska har omkring 700 miljoner talare, arabiska 340 och somaliska talas av ett par tre miljoner fler än det sammanlagda antalet svensktalande.

Många miljoner blir det!

Heja Vilja förlag!

Prata mycket!

Att lyssna och prata kommer före att skriva och läsa. Prata mycket. Nästan allt som händer under en lektion går att omvandla till allas angelägenhet och läraren kan göra en stor insats genom att hela tiden sätta svenska ord på det som sker.

Texten är hämtad ur mitt läromedel ”ABC för vuxna”. Du kan bläddra i det här.

Klar förbättring

När Vilja förlag nu har låtit översätta boken Biobesöket till somaliska, ja då har texten i den förmodligen hoppat upp flera pinnhål i lixtabellen.

Det gör inget.
Det får man tåla.
Det är så himla vackert ändå.

För även om mycket i översättningen kanske blir för svårt för rena nybörjare, så finns det ju – både i teorin och praktiken – somalier i hela världen som skulle kunna ha nytta och glädje av en, trots allt, ovanligt lättläst bok: alla de som inte fick möjlighet att gå i skola när de var barn.

Sedan 20 år tillbaka saknar deras hemland myndighetsstruktur. Ett officiellt alfabet fick Somalia inte förrän 1972, och då valdes det latinska.

Så förunderligt är det alltså, att somalier som alfabetiseras på svenska, samtidigt får nyckeln till sitt eget modersmål i skrift. Och plötsligt kan de nu läsa en och samma bok på två språk: både Biobesöket och Bookashadii shaneemada.

Fejkad intervju

– Hördudu, hur tänker du själv kring böckerna om Ali och Moa? Vad är skillnaden mellan dem och korta lärobokstexter?

– Ja, med hjälp av helsidesillustrationer, bildordlistor och minimalt med löpande text berättas ju en historia ”av vardaglig karaktär”. Läsarna – brukarna, ordbrukarna! – har alltså förförståelsen gratis.

Och utöver ren avkodning och lästräning, så bjuds de på berättelser av feel good-karaktär.
Det ska vara roligt att nybörjarläsa!

Mödan värt!

Längre fram kan det räcka med att det är intressant.

Stoppa inte pressarna!

Stoppa inte pressarna. Nej, låt dem rulla på, så att det den 12 augusti kan rassla fram ännu en bok av Sveriges mest lättlästa författare!

”Äta ute” ska den boken heta. (Du kan redan bläddra i den här.)

Och den ska handla om Moa och Ali som sitter på restaurang och pratar om sånt som man pratar om när man är nyförälskade.

”Berätta lite om dina föräldrar?”

”Vad drömmer du om att göra?”

Kommer bokens handling att bottna i författarens egna erfarenheter? Jajamän! Den ska rotera kring sånt som han, mannen från dejtingsajten, och jag avverkade över varsin tallrik pasta på restaurang Italia i Lund för rätt så precis 1 000 kvällar sedan.

De 1 000 bästa i mitt liv. Lätt.

Nödvändighetsartikel, del I

Till hösten ger Vilja förlag ut ännu en superduperlättläst bok i serien om Moa och Ali, och längst bak i den ska jag svara på några frågor.

”Vad läser du själv för böcker?” är en av dem.

”Alla möjliga” vore inget bra svar där,  det låter för fluffigt. Så jag kommer nog att  säga ”kåserisamlingar och romaner.”

Det får vara vackert så.

Och det är det.

För om någon hade ställt den där frågan till mig för ett par år sedan, hade svaret blivit ”Inga alls”. Då snurrade livet på i ett uppskruvat tempo. Till slut knappt visste jag knappt vad jag hette, än mindre kunde jag samla tankarna till att ta mig igenom en aldrig så kort text. Hjärnan var överhettad. Fullproppad. Det fanns ingen plats för någon ny information i den; varken sakprosa eller skönlitteratur kunde nå fram genom barriären av stress.

Att ett själsligt lugn är en nödvändig premiss för inlärning är jag den förste att skriva under på.

Trestegsraketen

Illustration: Stevebidmead enligt CC0.

Hon läser och läser och storskrattar sig igenom boken Fixa hemma. ”Det är den bästa bok jag har läst!”, utbrister hon och jag tänker ”Härligt, men vad är det som är så himla jättekul i den?!”.

Så jag frågar.

”Att det är precis så! Man måste fixa och fixa och det är hål i soffan och en vad heter det? Fläck. Det är sant. Så är det.”

Igenkänningens glädje.

”Vad vill du att nästa bok ska handla om då?”
”Snälla människor! Snälla människor som gör rätt i sina liv.”
”Ska det vara sfi-elever eller en svensk familj eller …”
”Sfi-elever!”

Att läsa.
Att förstå det man läser.
Att känna igen sig själv i texten.
Det funkar!

En lyckad lansering

Tack alla som deltog vid min boklansering i går. Det blev en fantastisk dag med Palladiumrummet på Eslövs stadsbibliotek fullsatt av vänner, kolleger, familj och förlag. Solen strålade lika mycket inomhus som den gjorde i det ljuvliga försommarvädret utomhus.

För er som inte var med: här ovanför är en filmad version av min presentation.

Och här kan ni läsa en artikel om mig och mina böcker, som Skånska dagbladet publicerade i går.

Det evigt kvinnliga

Necklace by Cliff, CC 2.0

När mitt sfi-läromedel just hade kommit ut, sa jag att det var mitt testamente, men tack vare samarbetet med Vilja förlag har jag nu fått möjlighet att revidera detta påstående.

”ABC i stan” är det ju som är mitt testamente!

Because less is more.

Utom när det gäller halsband.

När en kvinna uppnår en viss ålder är det antingen polokrage eller rejäla halssmycken som gäller, och det är i sin tur bland annat en humörfråga och en fråga om mod.

För flera år sedan producerade en väninna och jag konstkort. Hon målade underfundiga akvareller och jag skrev deviser på dem. Den formulering som rönte störst uppskattning var, tyvärr, denna:

”Jag måste bli tuffare
Det är jag alldeles säker på.
Tror jag.”

Fortsättning följer

Barnböcker körda genom trollformeln lix, läsbarhetsindex, hamnar på under 25.

Så kallat enkel text ligger på ett lix mellan 25 och 30, och viktar man antalet långa ord och antalet meningar i en text mot det sammanlagda antalet ord i hela texten, så når skönlitteratur upp till mellan 30 och 40.

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.”

Lix = 41.

Min första superduperlättlästa bok hade ett lix på 10. Nästa var nere på 8. Jag hoppas att botten är nådd när ”ABC i stan” materialiseras i mitten av nästa månad.

---

Jag heter Eva Thors Rudvall och brukar kalla mig Sveriges mest lättlästa författare. Jag är utbildad lärare och har undervisat i svenska för invandrare sedan 1989. Jag skriver mycket lättlästa böcker som gör det enklare och roligare för vuxna att lära sig svenska. Läs mera om mig här.

 

---

Releaseparty den 9 maj

Här blir det releaseparty för mina nya böcker den 9 maj. Välkomna. Foto: David Castor.

Välkomna till biblioteket i Eslöv den 9 maj. Från klockan 16 firar vi utgivningen av inte mindre än tre nya titlar från Sveriges mest lättlästa författare. Det blir föredrag, uppläsning och boksignering, bubbel och bokmingel, och Vilja förlag finns på plats med bokbord. Det finns möjlighet för både intervjuer och fotografering.

A splendid time is guaranteed for all!

Här är de nya böckerna:

• ”ABC i stan”: ut med ”apa”, ”docka” och ”xylofon”. In med ”apotek”, ”dricka” och ”extrapris”! En ABC-bok för vuxna som är begriplig och användbar för både nyanlända och lässvaga.
• ”Fixa hemma”: läsebok för dig som just har börjat lära dig svenska eller som av andra skäl är betjänt av lättläst i ”storlek XS”. Många illustrationer och en egen bildordlista på varje uppslag, bland annat om möbler och olika verktyg.
• ”The Movie Date”: den engelska versionen av ”Biobesöket”.

Givetvis kommer både ”Biobesöket” och ”Veckan” också att finnas med.