Nostalgi

Foto från Wikimedia Commons enligt CC BY-SA 3.0.

Å i åa ä i ö, säger man ju på värmländska när man vill berätta att det finns en ö i ån. I min å finns ingen ö – men så är den inte värmländsk heller.

Min å heter Helge å. Den är ett hemlighetsfullt mörker, ständigt på väg mot Åhus och öppet hav. Min å rinner genom Östanå, och i den byn finns stenarna där barn jag lekt. I lust och fägring stor!

I Östanå hade jag tre dockor och en dockvagn och en liten symaskin. Och pennor och papper och vattenfärger. Och en hel skog och min å och flyttfågelstreck och gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol.

Jag saknade ingenting.

Å, Ä,Ö

hjortsberga_a%cc%88ngel

Hjortsberga ängel.Foto: Bovin56 enligt CC BY-SA 3.0.

I snön på vindrutan på en parkerad bil hade någon skrivit:
Älska!

Av våra tre sista vokaler är jag speciellt förtjust i nummer 2. Ä som i älska, ängel, ärlig, äventyr och äntligen!