Käre Theodor,

birch-tree-in-autumn-1448279528zJX.jpg

Käre Theodor,

du beskriver världen för mig på ett språk som flyter lika motståndslöst, som någonsin Helge å flöt genom mitt lilla Östanå.

Sjö.
Skog.
Moln.
Måne.
Sol.
Gräs.
Träd.

”Man bygger på det. Ett verb per mening – och var försiktig med adjektiven”, sa du på Lättlästdagen. ”Var rädd om den enstaviga svenska naturen. Den behöver inga krusiduller, inget pynt.”

Kärleken är evig, föremålen växlar

6738445167_0f2a6bef3f_b

Som pojke var Poeten omåttligt förtjust i substantiv, för att han längtade efter ting. Men denna ordklass växte han så småningom ifrån.

I ungdomen fascinerades han istället av vissa adjektiv. Under flera år låg såna som ”snygg”,”långbent” och ”sexig” väldigt högt upp på hans tio i topp-lista.

Nu har han nått den ålder då han dras till verb.

I sin sena medelålder drömmer, skriver, reser och njuter han, vänder på stenar, slåss mot väderkvarnar, omprövar, drar nya slutsatser, överblickar, sovrar och förlåter.