These boots are made for walking

Det händer sällan att jag får syn på något som jag känner att jag bara-måste-ha, men de här bootsen blev mina på tre röda sekunder.

Pang!
Fullt fokus!

Precis som kursen i konsten att ge och ta emot textrespons som jag ägnade förra veckan åt. På Skurups folkhögskola.

Den kursen gav energi och driv åt både mitt sällan väckta habegär och mitt största skrivprojekt någonsin: romanen om Alfred. Based on a true story.

Alfred var min pappas morfar, därtill en snutfager allkonstnär i utkanten av Göinge, en som utvandrade till Staterna.

Och kom tillbaka.

Två gånger.

Och om ett par veckor får jag Amerikafrämmande: en av Alfreds ättlingar kommer till Sverige för att söka sina rötter.

… jag undrar vad han har på sina fötter.

Annons

Kniv av nej

– Här är den, sa mamma och tömde ut papperssäckens innehåll på garagegolvet.

Kolsvart, svart som natten och luggsliten, maläten, undanstoppad i 100 år och nu äntligen frisläppt vältrade sig björnpälsen ner på cementen.

Familjemytologins grizzlybjörnsrock, så såg den alltså ut. Hitskickad från Amerika på den tiden det begav sig. Fodrad med grovt tyg och med knappar snidade av horn.

En helgdagsrock åt far. En pälsrock för slädfärd under en klirrande stjärnhimmel. En päls för en amerikanare.

Kniv av nej är en samling prosastycken av Beckett. Björnpälsen var otäckt mänsklig: en förvrängd bild, en förtrollad man, en man som täljde stjärnor av nej, medan totemdjurets skugga fortfarande strövade omkring i Alaska.

Jägaren flår skinnet av sitt byte.
Det är oktober. Vildmarken är oändlig.
Och mars. Och december.
På samma gång.

Allting finns.

De svenska tigrarna stannade hemma?

Michial Klodt: På åkern (1871). Bild: Bengt Oberger enligt CC BY-SA 3.0.

Var det kanske inte främst de försiktiga utan de uthålliga som stannade kvar, som behöll ett stadigt grepp om plogar och hyvelbänkar när emigrationens vågor svepte iväg en miljon svenskar?

Var det de trägna trogna som stannade, de som inte ville överge släktingar och vänner för en guldskimrande dröm? De vars ättlingar skulle montera ihop Folkhemmet.

Oavsett bakomliggande orsak, min morfars bror åkte in till Staterna – och försvann där – men morfar själv stannade i Nöbbelöv.

Tur för mig!

En svensk tiger

Av de svenskar som var födda i slutet av 1800-talet utvandrade cirka 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna till Amerika.

Rimligen var det de mest oförvägna som gav sig av. De som trodde på framtiden. De som vågade.

Kvar blev de försiktiga …