Röda mattan

”Den röda mattan är utrullad framför biblioteket”.

Barbro Källeskog-Österlund har undersökt hur skönlitteratur används i litteracitetsundervisningen i sfi. Som ett målande exempel beskriver hon hur röda matta entrén till biblioteket på hennes skola leder fram till biblioteksdisken: det ska kännas exklusivt att vara i biblioteket, fint att vara en läsare.

Tumme upp för det!

I uppsatsen presenteras även ett projekt, understött av Skolverket, som utgick från min bok ”Gå till sfi”.

Resultatet var finemang.

Tumme upp för det också!

Kontentan av Källeskog-Österlunds forskningsresultat är bland annat att skönlitteratur bygger upp motivation i litteracitetsutvecklingen, och att ordförråd, stavning och grammatik lärs liksom in av bara farten under läsningens gång.

Uppsatsen avrundas såhär: ”Med utgångsläget att andelen elever på sfi med ingen eller kortare utbildningsbakgrund har ökat markant på senare år och intresset är stort när det handlar om frågan på vilket sätt vi kan få snabbare genomströmning på sfi kan denna undersökning vara till nytta för beslutsfattare och en intresserad lärarkår på sfi.”

God Jul och Gott Nytt År!

Läs Barbro Källeskog-Österlunds uppsats (pdf).

Och kolla in mitt alias på Youtube: Fröken Sfi!

Annons

Alfabetet äger i både slott och koja

Bestsellerförfattaren Eva Thors Rudvall slår till igen!

Den norska kronprinsessan Mette-Marit berättar i det senaste numret av Svensk Damtidning, att när hon var liten brukade hon och hennes mamma gå till biblioteket på lördagar.

”Det var något av det bästa jag visste!”, säger hon.

Och när hon fick sitt första egna lånekort var det som att kliva in en ny värld: ”en värld där jag själv kunde bestämma vad som skulle hända”.

Abra kadabra, och Sesam öppnade sig, som vanligt. För allt kan ju hända – och händer: lilla Mette-Marit blev de facto kronprinsessa!

Det blev inte jag, och förmodligen inte du heller, men glädjen över att halva kungariket och all världens spänning, glädje och sorg – bokstavligen – finns inom räckhåll på närmaste bibliotek är vi många som delar och jobbar för att lyfta fram.

På Hultsfreds bibliotek finns till exempel just nu två av mina böcker med bland de mest utlånade! De är visserligen katalogiserade som romaner – och det är kanske att till bristningsgränsen töja på det begreppet, men faktum kvarstår: också människor som har svårt för att läsa vill läsa för nöjes skull. De vill också ha ett eget lånekort och tillgång till allt det där som kan rymmas mellan två pärmar.

Och de är med och håller kulturen igång. Ju fler böcker som lånas ut, desto fler kan skrivas. Så låna på!

Tack!

Sveriges författarfond har nu levererat siffrorna för antal boklån år 2017 och det visar sig att mina superduperlättlästa böcker har blivit utlånade drygt 25.000 gånger. Tänk att det finns ett sådant sug efter att få läsa, fastän man nästan inte kan!

Det är i sanning ett hedersuppdrag att få skriva böcker som vuxna med ingen eller mycket liten läsvana finner intressanta.

Tack Vilja förlag som gör det möjligt!

Det enkla är det sköna

”Hur kom det sig att du började skriva lättläst?” frågar ni ibland. Svaret finns på bilden här ovanför.

Det var när jag för första gången bläddrade igenom boken Från Tunnelbana till fåtölj som jag begrep att det gick för sig att göra böcker som erbjuder ett starkt bildstöd åt vuxna läsare.

Bibblan på Södervärn i Malmö satsar bland annat på just sådan litteratur: elva av böckerna som syns i bild är skrivna av mig.

Less is more!

Enkel matematik

Ju fler böcker som lånas på bibliotek, desto fler böcker kan produceras. Biblioteksersättningen är nämligen en av de bäckar små som, i den bästa av världar, rinner samman och bildar en hel å. I detta fall en inkomst som går att leva på.

En utlånad bok ger sin författare 1 krona och 68 öre.

Talar jag i egen sak här? Ja, lite. Mest är det ändå ett inlägg till försvar för demokrati och valfrihet. Och nu blev det väldigt pompöst, jag vet. Men vill man kunna låna böcker måste man göra det!

Hålla hjulen igång.

Så att alla kan gå till bibblan och bläddra i ett par dagstidningar. Eller mysa där på en sagostund med sina barn. Låna filmer och musik.

Talböcker.
Deckare.
Historiska romaner.
Biografier.
Poesi.
Feel good.
Feel bad.
Lättläst.
Svårläst.

Utan författare stannar biblioteken, och utan biblioteken stannar en stor bit av demokratin. Gå! Nu!

Paper love

En av mina absoluta favoriter är Strindbergs novell Ett halvt ark papper. I den komprimeras ju en tragisk kärlekshistoria till ett halvt ark papper, och det mesta som berättas där är osynligt; det uppstår i läsarens möte med texten.

På Eslövs stadsbibliotek fortsätter förra veckans konstutställning. Dagens blogginlägg är två ark papper därifrån …

Rätt i krysset!

Så här många läsare hade jag i fjol. Minst!

Alldeles nyss dök Bibliotekens utlåningsstatistik för i fjol upp i min mejl. Den berättade att 13 617 gånger lånades någon av mina böcker ut år 2016.

Jag blev milt sagt överraskad – och mycket, mycket glad, för varje utlåning innebär ju rimligen att en presumtiv läsare har vägt en bok i sin hand, kollat in omslaget, bläddrat och tänkt att ”Jamen, den här verkar bra. Den här vill jag ta med mig hem. Den här boken kan jag nog ha nytta och glädje av.”

Biblioteksutlåning är på riktigt.
It’s the real stuff.
Den är kvittot på att böckerna är gångbara i verkligheten: på bussar, i väntrum och hemma vid köksbord.

Lägger man till antalet superduperlättlästa Moa och Ali-böcker som i fjol fanns i skolor, och som förmodligen där lästes minst en gång, ja då börjar tanken att svindla. Då kunde mina fem första böcker fylla hela Swedbank stadion i Malmö med läsare!

Då sitter 21 000 lättläsare där, sida vid sida, lugnt och fint och läser med pekfingret under raden, kämpar med orden och bokstäverna, ljudar, backar och tar om från början och frågar varandra om hur glosorna i bildordlistorna uttalas.

Det är lika många människor som ryms på denna sagolika arena under en internationell fotbollsmatch. Den stora skillnaden är att, när läsmatchen är över, när alla är klara och har förstått, så har alla vunnit!

Konsumentupplysning

I fjol var det Sveriges mest lättlästa författare som hade skrivit den tredje mest utlånade lättlästa boken på Södervärns bibliotek.

Veckan heter den lilla godingen.

Häpp!

Mellan raderna

Förra veckan lånade jag en roman fullklottrad med arabiska tecken. På nästan varje sida hade någon läst med en blyertspenna i sin hand. Ett så intresserat läsande!

Vem var det som hade strukit under ”bärnstensfärgad”, ”genombruten”, ”ty” och ”allmängods” och i marginalen skrivit vad som rimligen måste ha varit arabiska översättningar, och emellanåt också noterat ordboksförklaringar på svenska?

Var det en man? En kvinna? Ung? Gammal? Någon med helt andra referensramar än mina måste det ju ha varit.

Eller, egentligen inte … Vi hade ju båda sökt oss till samma bok.

Med liten och fin piktur skrev sig en arabisktalande läsare in i min vardag.