Kära du!

cloud-600224_1920.jpg

Det vackraste ord jag vet är ”vårdagjämning”. Och det var det igår. Då var det också precis ett år sedan jag började blogga. Varje dag i ett års tid har jag försökt få bokstäver att bli till en blåvinge, en nässelfjäril mot vårens fönsterruta, en sorgmantel.

Varför?

För att lyfta min del av Vilja förlags utgivning, alfabetiseringselevernas verklighet, lättläst och svårläst och mina minnen och framtider och vårdagjämningarnas blåa ögonblick.

Det är slut med det nu. Varje dag-skrivandet vill säga. Det finns mycket annat som också behöver bli skrivet, så hädanefter är målsättningen ”några bloggtexter varje vecka”.

Välkommen till dem!
/Eva

Annonser

Let’s dance

La_Bocca_tango.jpg

Ambitionen är att publicera en liten bloggtext varje dag i ett år. Dels för att bevisa för mig själv att jag kan, dels för att – både mellan och på raderna – lyfta fram lättlästgenren.

Och så är det ju roligt också!

Att segla må vara nödvändigt, men att skriva är kul! Lättläst och svårläst om vartannat. Långt och kort och högt och lågt. Allvar och trams.

Gerda Antti skriver i romanen Det är mycket med det jordiska:

”… alla måste ha nånting att skylla på eftersom det är den mest verkningsfulla trösten.”

Det är inte roligt. Innehållet i den meningen är urjobbigt, men ordens lilla dans, rytmen, formerandet av deras inbördes ordning är en glädjefylld syssla.

Jag skriver eget och jag skriver av det Gerda Antti har skrivit, för att göra det till mitt och för att föra det vidare. Att skriva är en sällskapslek jag leker för mig själv, men den behöver förstås läsare för att gå i mål.

It takes two to tango.

Nya böcker

bild.jpg

Sveriges mest lättlästa författare, bilden från en studieresa i Dubai.

Världens äldsta bloggare, Dagny, är  104 år ung. När hon var 99 anmälde hon sig till en datakurs, för hon blev rastlös av att bara sitta och vänta på döden och bestämde sig för att ha ”lite lajbans i stället”.

I väntan på Godot har den här bloggaren, Sveriges mest lättlästa författare, tre nya böcker på gång: en om Moa och Ali, en liknande med en Jamal som huvudperson, och så en bok av lite annorlunda kaliber där läsarens egna erfarenheter utgör en stor del av  berättelsen.

Det är roligt att se böcker växa fram! De är frukten av ett nära samarbete mellan mig, en illustratör och en redaktör. Och min önskan och förhoppning är att våra böcker ska vara  … lajbans!

Än är undrens tid inte förbi

lightning_speed_by_gamepal-d8lcioi

Malmö vräker sig fram under min söderbalkong, stadsbussarnas aldrig sinande ström. Och bilarnas. Men jag trotsar oljudet och sitter utomhus på fjärde våningen en liten stund, solar mina fräknar och avnjuter det faktum att dagarna nu återigen är längre än nätterna, och jag känner mig så himla nöjd.

Jag bloggar!

Jag som är universums mest IT-handikappade person bloggar!

Har en hemsida!

För flera år sedan skrev jag krönikor i Kristianstadsbladet, kringlor om stort och smått. Det tog en evig tid innan de kom i tryck. Nu zwisch! så är allt på plats.

Va?! Jag som är långsamhetens apostel triggas av tempot i detta kommunikationsmedel.

Sent skall bloggaren vakna.