Det är länge sedan Astrid left the building. Och ändå …

Vi ringer på.

Dörren öppnas och vi hoppas mot allt förnuft – som ju kärleken alltid hoppas – att det är Astrid själv som ska välkomna oss.

Det är faktiskt första gången vi är här. Men det är länge sedan Astrid left the building: sitt hem, sin säng, sin skrivmaskin, alla pennorna och sitt liv av småländsk världsberömmelse.

Det känns som att besöka någon gammal släktings hem: lite slitet, men helt och rent och fullt med småpryttlar.

Det är ett bondehem som har flyttat till stan. Ett rart hem utan åthävor. I hallen gör en smörkärna tjänst som paraplyställ.

Guiden guidar. Vi rör förstulet vid en bordskant, en prydnadsfigur, en duks fransar: vidrör relikerna. Tillber bondförnuftet. Och fantasierna. Och vi känner oss till lika delar högtidliga, vemodiga och förunderligt hemma.

Hon var ju allas vår ställföreträdande mormor.
Är.
Döden ändrar ingenting.
Allt finns kvar.

På Dalagatan 46.

Annonser

”I skarpa dödens armar afsomnad”

2b74a72e-3c9a-4969-80ea-bd00e6d9ad97

Jamen, vilken formulering!

Ett yxhugg är den och den går att googla fram om man söker på ”Hoppenstedt” – och det gör jag ibland. När jag drabbas av hemlängtan till Östanå och vångarna vid Hoppensteds kulle.

Vångarna där vipor sjunger in våren.
Och det späda gräset blommar av röda och gula och blåa fjärilar.
Och åns milda mörker drar iväg ner mot byn.

Det är klart att Hoppenstedtarna ville att denna ljuvlighet skulle vara inom synhåll också från landet som icke är.

Bakom en smidesgrind, under granars skugga, lever deras minne kvar.

Nobeldagen 2016

blowing-1299209_1280.png

Det är ett år sedan jag fann min pappa död i sjukhussängen.

Plågorna var över.
Och livet.

Han hette Göte.
Han hade gråa ögon.
Han skar en sälgpipa åt mig när jag var liten och han tapetserade min första egna lägenhet. Han var en händig man, och nästan provocerande noggrann.

Min pappa blev morfar och farfar och lämnade bara motvilligt sin skog och dess tystnader.

Den sista dagen, sa sköterskan, att hade han andats lugnare och också ätit lite grann. Sedan bara lade han sig tydligen tillrätta och dog ensam under Landstingets filt.

Jag satt en timme av evigheten hos honom.

I dag sitter jag i sängen och dricker champagne med min man, bara för att.

… och Bob Dylan is blowing in the wind …

Sista kapitlet och lönsamheten

nils_dardel_dc3b6ende_dandyn

När Astrid Lindgren och hennes syster talades vid i telefon, inledde de samtalen med ”Döden, döden!”.

Så var det ämnet avklarat.

”Ingång, Sfi studieväg 2” är ett nytt sfi-läromedel. Dess avslutande tema heter Döden.

Är detta bra eller dåligt?

Det får försäljningssiffrorna utvisa.

Antingen så kommer sfi-lärarna att tycka att det det är för läbbigt, rent av högst olämpligt, att ha med liemannen och hans skördar i en lärobok för folk som kommer från krig och katastrofer.

Eller så kommer det att ropas: Äntligen ett sfi-material som tar upp alla aspekter av livet!

Glad Påsk, trots allt

Omsider lycklig

Av EVA THORS RUDVALL

Sorglig sten? Sten av lättnad? Svårt att veta.

”Omsider lycklig” står det. Det var uppenbarligen viktigt att låta hugga in de där två orden. Var det den dödes sista vilja att dessa ord skulle finnas på gravstenen, eller var det någon anhörig som tyckte att just precis de utgjorde en passande runa? Var den hädangångne lycklig i livet eller i döden? Hur ska formuleringen tolkas?

Vad blir kvar efter en människa? Några bokstäver på en sten …

Vad lägger judarna på sina anförvanters gravar? Stenar, något som av tidens tand ej härjas kan. Och varje trädgård med självaktning ska ju numera ha minst några hundra kilo sjösten utspridd runt yttertrappan.

Så, det är mycket nu. Stenmycket.

Men påskledigheten hägrar. Till och med vuxenundervisningens skolverklighet tar ledigt några dagar. Men innan dess, min dotters favoritvits när hon var liten:

Hej! Jag heter Sten och jag är singel.

Glad Påsk!


Eva Thors Rudvall 2

Jag heter Eva Thors Rudvall och brukar kalla mig Sveriges mest lättlästa författare. Jag är utbildad lärare och har undervisat i svenska för invandrare sedan 1989. Jag skriver mycket lättlästa böcker som gör det enklare och roligare för vuxna att lära sig svenska. Läs mera om mig här.