Fågelskådning, del II

The_Moorish_Bazaar.jpg

Hemma i Eslöv sitter duvorna och kurrar ihop något som låter ungefär som ”God morgon, Eva! God morgon, Eva!”. Om och om igen repeterar de denna gutturala hälsningsfras. Mellan gran och fur.

I Marrakech vindlande gränder låter duvornas mantra mer som att de upprepar  ”Allt okej? Allt okej?”. Och den frågan är befogad! Hur mycket vilse kan man gå och ändå hitta rätt till slut?