Allt har en förklaring

Under årens lopp har jag ofta förvånats över att en hel del nybörjare i sfi tycks vara förtrogna med den svenskaste av alla litterära huvudpersoner: pågen Holgersson.
När jag har berättat om pojken som flyger Skåne–Lappland tur och retur, så är det många i mina klassrum som har nickat igenkännande.

En bibliotekarie gav mig nyss en förklaring till detta. Hon sa:

I många länder har det producerats väldigt lite barnlitteratur. Översättningar av utländska böcker har varit vad som funnits att tillgå.

Aha!

Är du intresserad av filmer kopplade till min version av Nils resa: en sorts mini-lektioner som utgör ett fylligt komplement till min lärobok?

Då rekommenderar jag Youtubekanalen Fröken SFI!
Senaste avsnittet finns här:

Annons

Ännu mera filmtajm

Foto: SkypaxPictures enligt CC BY-ND 2.0.

Det kom ett foto: en bibliotekarie visade vad hon tar med sig för rekvisita när hon har boksamtal om Biobesöket:

En biobiljett.
Ett bioprogram.
Läsk & popcorn.

Såklart! Från det konkreta till det abstrakta – så och till det konkreta igen.

Pendeln svänger.
Klockan slår.

Och min dotter tatuerar sig hej vilt. Det är bara att hänga med där också, så gott det går.
Hon har fått stå modell åt karaktären ”Nilla” i boken Välkommen på fest. Fast bokens version är mycket mera main stream än verklighetens.

Så dagens visdomsord får bli ett citat av Emils mamma, hon i Lönneberga: ”Emil är en rar liten unge och vi älskar honom precis som han är!”

Think pink

Tänk om man kunde låna en rosa kasse med böcker … På ett språk som man förstår …

Det kan man!

I Uppsala.

Om man läser lite på svenska eller arabiska eller somaliska eller dari, och det är det ju många som gör. Och tänk att Biobesöket, som jag har hittat på, ingår i det bokpaketet.

Min första egna bioupplevelse? Törnrosa! ”Men du pratade hela tiden, så vi fick bära ut dig”, brukar mamma säga.

Min största bioupplevelse? Berättelsen om Pi. Varenda gång!

For ever

Var på bio i helgen. Såg Manchester by the sea. Den kommer att sitta fast i min skalle lika hårt som dystopin Vägen.

Vägen är det värsta jag har läst. Manchester by the sea är det värsta jag har sett.

”Värsta” betyder här ”grymt och vackert på samma gång.”

Vägens fasor skildras på ett nästan bibliskt språk. Det finns ett silverstråk genom den romanen.

Och outhärdliga förluster i Manchester by the sea bärs fram av änglaröster – och ett mycket darrhänt hopp om en bättre framtid.

Filmen om Cézanne och Zola

Ja, si det var en tradig historia, skrev Poeten. Faktiskt ett enda långdraget lidande i Aix en Provence på den tiden det begav sig, och där ingenting utöver ett antal ”konstnärliga” vredesutbrott hände och ingenting förklarades.

En seg och smaklös anrättning var det, alltihop, utom ouvertyren: närbilderna på Zolas papper, Cézannes målardukar och på de broderade tygerna, färgpigmenten, karafferna och matsilvret var underbart sinnliga. Dem ville man stoppa in i munnen!