Det livsnödvändiga skrivandet

letter-700386_1280.jpg

När kriget var slut transporterades några busslaster överlevande till ett uppsamlingsläger i Östanå.

En av kvinnorna, med fångnumret intatuerat på sin arm, bar hela tiden omkring på en väska full med brev: kuvert utan adressat.

Hennes familj var utplånad.

Hon skrev ändå till dem. För att överleva en gång till.

Läst

1081-1276179957jkkd

”… jag hoppar inte över grushögar som en gång var lägenheter med sängar och vitrinskåp, jag har mat på bordet, jag sover i min egen säng, jag ser kriget på håll, utom när jag träffar en krigsflykting, jag går förbi sådana säkert varje dag utan att veta om det.”

Ur: ”Går det åt helvete ska jag ändå dö” av Agneta Klingspor

Publicerat första gången 1965

”Och någonstans är det alltid krig och örlig. Det är jordbävningar och översvämningar. Flyktingar väller över gränserna. Överallt behövs mat och filtar och kläder och medicin.

Och vi blir en del av världens samvete. Kan vi stå ut med att folk lider så? Måste vi inte göra något åt det? I dag är tänkandet så mycket mer internationellt än för femtio år sedan. Det angår oss. Vi bor i världen och inte i Sverige.”

Kerstin Thorvall, ”Andra boken till dig”