En ny blomning

2185-12739353762cih1

Förra gången jag bodde i den här stan, var det många nätter som jag inte kunde sova.
Då tittade jag på himlen: den vidöppna himmel jag hade då. Den som gryningen alltid färgade eldigt orange över Frihetens park.

Nu är jag tillbaka.
Hemma.
Fast inte i förorten den här gången, utan i villakvarteret.

Ska vi vara ärliga, så var Frihetens park egentligen bara en gräsplan och ett buskage.
Villaområdet bjuder på tinnar och torn  –  och pioner till midsommar!

Jag älskade Frihetens park! Och jag älskar redan detta nya liv, där en och annan cyklist är allt som händer på gatan.

Det tog fyra timmar för flyttfirman att bära ut bohaget till de hungrande lastbilarna.

Till sist mådde jag fysiskt illa över alla grejer.
Möbler.
Böcker.
Papper.
Plock.

De makliga hyllvärmarna och garderobsinfiltratörerna, vad ska jag ha dem till? När ska jag använda klänningen som jag bar på min dotters dop för 21 år sedan? Och de där jeansen som är för trånga i midjan? Och vinterskorna, som visserligen är sköna, men så uppseendeväckande fula?

Om vi, jag och mannen från dejtingsajten, skulle tvingas fly över Öresund i öppen båt, vad skulle vi då ta med oss?

En filt och mobilerna?

Vad skulle du ta?

Mot nya koordinater

gulls-833515_960_720

Ostindiefararegatan: Farväl! Kvarteret Josefina: Adjö!

Malmö, drygt ett år av mitt liv trampade jag dina gator. Jag gick omkring i ett virrvarr av tjutande bromsar, stoppsignaler och betong, vars enda önskan är att komma högre upp, och det var asfalt utanför min dörr.

Storstaden var verkligen inget för mig.

Nu lättar jag.
Lämnar.
Flyger norrut, hemåt.

Men kära koltrast utanför fönstret: fortsätt du att sjunga om längtan för alla dem som stannar kvar.

Och alla måsarna: hälsa havet!