Många bäckar små

IMG_4020

Här kommer ett blomsterfång till alla er som har arrangerat och deltagit i mina författarbesök den här våren.

Ett av huvudsyftena med de lättlästa böckerna som jag skriver är att de både ska väcka frågor och erbjuda svar; att man ska få lust att samtala kring dem – och på så vis träna sin läsning och förmåga att konversera på svenska.

Och på tal om läsning: Brusa högre lilla å är en av mina favoritmelodier. När jag hör det musikstycket tänker jag på hur det känns för läraren i mig när studerande på studieväg 1 sitter och läser högt för sig själva, följer texten med pekfingret och för varje dag växer med uppgiften, brusar högre och högre och alltmer frimodigt.

Då är sommarlovet nära!

Ord – och visor

Igår gjorde jag säsongens sista författarbesök. Genom tunneln, ut ur mörkret och så: Båstad!

Denna ås!
Detta hav!
Dessa flitiga sfi-elever, som lyssnade och frågade och läste och skrev!

Efteråt hoppade jag på fel buss, och det var ju jättebra för då hamnade jag så småningom på ett tåg där någon vänlig själ hade placerat ut antikvariatsböcker med dedikationen ”God Jul! Läs  – eller ge bort – en klassiker!”

Jag norpade åt mig En spelmans visor av Dan Andersson. Det var ingen rolig läsning. Men vacker.

Författarbesök i verkligheten

– Det är möjligt att det bara kommer en handfull, sa bibliotekarien till mig, medan hon bar in fika i rummet bakom kulturchefens kontor.

Det kom så många att jag fick improvisera.

Att stå och föreläsa i en timme i ett litet och proppfullt rum, där det dessutom samtidigt serverades kaffe och pepparkakor, det hade ju inte funkat, så efter en stund lämnade jag manuset åt sitt öde och berättade i stället om mina böcker utifrån olika bilder i dem.
Och böckerna skickade runt.

Och det bläddrades och kommenterades.

– Har du gjort bilderna också?
– Varför heter han i boken Ali?
– Kan du inte skriva en bok om kända personer?
– Jag har läst den som heter Veckan.
– Jag har också varit på Ikea, precis som han där i boken.

30 års sfi-undervisande har lärt mig att min största uppgift som lärare är att anpassa kartan efter sfi-terrängen. Lite svettigt var det allt igår, men mest roligt.

Inspiration

bild.JPG

I morgon gör jag ett författarbesök på Örkelljunga bibliotek. Då kommer jag att prata lite om en bok som har följt med mig sedan barndomen, nämligen Hylands ABC-bok.

När jag började att skriva lättläst, hade jag bland annat den boken i tankarna.
Något som påminde om de korta texterna i den – och de färgglada bilderna: ett ABC för vuxna, som kunde underlätta sfi-studerandes första tid i skolan, det var vad jag ville åstadkomma.