Det är klart att jag inte pressade Fahrija på någonting vad gällde sj-ljudet och tj-ljudet igår.
Hon fick lyssna, som de andra, och körläsa exempelorden, som de andra.
– Tack för idag. Vi ses på måndag! sa hon innan hon gick hem.
För några månader sedan kunde hon bara en handfull ord på svenska.
Jag pratade nyss med min mor i telefonen, säger Poeten. Hon har skaffat sig en ny TV och den är platt och fin, men har en fjärrkontroll som hon inte klarar av att byta kanal med.
För komplicerad.
Och igår var hon på banken för att växla till sig två tusenlappar att ge bort i julklapp.
”Vi hanterar inte kontanter”, sa banken. ”Din dumma lilla människa”, sa banken inte, men den tänkte det.
Illustration: Buecherwurm enligt CC0.
”Och någonstans är det alltid krig och örlig. Det är jordbävningar och översvämningar. Flyktingar väller över gränserna. Överallt behövs mat och filtar och kläder och medicin.
Och vi blir en del av världens samvete. Kan vi stå ut med att folk lider så? Måste vi inte göra något åt det? I dag är tänkandet så mycket mer internationellt än för femtio år sedan. Det angår oss. Vi bor i världen och inte i Sverige.”
Kerstin Thorvall, ”Andra boken till dig”
Som jag minns det stod det ”Vincent” i levrat rött tvärs över tavlans överkant. Det var ett blomsterstilleben, och färgens intensitet och penselföringens nerviga styrka var så omisskännligt hans, den ensammes, att den djärva signeringen egentligen var helt onödig: tavlan i sig berättade för hela världen att ”Kilroy was here”.
Fatima från Afghanistan sitter i ett sfi-klassrum i Eslöv och tränar på sin namnteckning. Den är mödosamt formad och fortfarande alldeles för klumpig, men hennes lycka både över att få och att kunna skriva sitt eget namn är lika vibrerande som van Goghs solrosfält, hans blommor i vas, hans tillit till sin broder Theo.
Kriget är långt borta.
Alla barnen är i säkerhet.
Mamma lär sig läsa och skriva.
Kilroy is here.
Eva Thors Rudvall 