En av sfi-eleverna på jobbet är konstnär och min selfie reflekteras här i glaset på hans största tavla.
Sånt gillar jag.
Dubbelexponeringar.
Speglingar.
Mångbottnade verkligheter.
Alfabeten.
Och handskrivna brev.
Tavlans budskap är att man kan dra upp en gräns med bläck.
Det gillar jag också!
För att underteckna fredsfördrag, för att skriva sig fram i vänskap och kärlek, för att ansöka om uppehållstillstånd i denna värld; allt som behövs behövs är ju papper, pennor och bläck.
Praktiska är de minsann också, det där gamla prylarna. Man kan ju till exempel öppna en bok och börja läsa direkt, helt utan kablar och inloggningsuppgifter och det genererar aldrig något teknikstrul.
Eva Thors Rudvall 