Med möjligheter

Min dotter skrev söta sagor när hon gick i småskolan. När hon blev tonåring skrev hon kaotiska dikter och låttexter. Nu är hon en ung vuxen som gärna tittar i böcker med suggestiva bilder från världar att förlora sig i.

Hennes verklighet är motsatsen till min. Hennes logik är en baklängeshistoria, sedd från mitt håll.

Hon är den jag älskar mest, och hur ett år i diagnosers epicentrum – i kombo med gymnasieskola – gestaltade sig för henne och mig har jag skrivit om i boken Tro, hopp och sfi. Är du intresserad av sfi-metodik, så funkar den också som en gedigen tipsbank. Och vill du fördjupa dig i vemodiga trädgårdstankar, ryms även möjligheter till det.

Jag gillar rum med många dörrar i!

Annons

Det tar sin tid att bli till

Det har tagit lång tid för den här plantan att utvecklas från frö till blomma. Redan 2016 tilldelades jag ett av Byggnads kulturstipendier för att vattna och pyssla om den.

Nu är den äntligen klar!

Rosa blev den. Med kaffefläckar på.

Och det är, skriver Folkuniversitets förlag, en djupt personlig dagbok och en pedagogisk loggbok som ingen annan. Den rymmer såväl forskningsbaserade diskussioner som handfasta tips på hur man kan underlätta vuxnas läs- och skrivinlärning.

I den här dagboken blommar en trädgård, stressar en ensam mamma, rullar den stora skutan som heter Skolverkligheten fram genom ett omvälvande år.

Lärande och växande handlar boken om och den vänder sig till alla som är intresserade av tro, hopp och sfi.

Uppdatering: den har till och med fått en egen hemsida: trohoppochsfi.se

Det enkla är det sköna

”Hur kom det sig att du började skriva lättläst?” frågar ni ibland. Svaret finns på bilden här ovanför.

Det var när jag för första gången bläddrade igenom boken Från Tunnelbana till fåtölj som jag begrep att det gick för sig att göra böcker som erbjuder ett starkt bildstöd åt vuxna läsare.

Bibblan på Södervärn i Malmö satsar bland annat på just sådan litteratur: elva av böckerna som syns i bild är skrivna av mig.

Less is more!

Svar på tal

Min pappa brukade med ett lurigt ögonkast referera till Tilda. Han gillade rappa fruntimmer.

Tilda var ett så kallat original i hans barndom. Hon bodde i ett uthus och gick alltid skrudad i dubbla schaletter och minst en hatt. I förklädesfickan hade hon en väckarklocka och på armen en spånkorg. Som ung hade hon jobbat på en korgfabrik i Tyskland.

Många försökte göra sig lustiga över henne.
Men det hade de ingenting för.

– Vem är far till din pojke, Tilda?
– Det vet jag inte, för jag var inte lika nyfiken som du!

Eller, om rätt ska vara rätt så sa hon: ”Ja va inte lia faaveden som du!”

Så pratade hon.

Och så pratade min pappa: en ålderdomlig gränsbygdsdialekt, ett risigt språk, en svenska som klättrade över stock och sten i Skånes marginal, ett idiom som signalerade verkligt begränsade framtidsutsikter.

En mil från Tildas uthus i Lönsboda, där nässlor blommade, växte Harry Martinsson upp.

Paper love

En av mina absoluta favoriter är Strindbergs novell Ett halvt ark papper. I den komprimeras ju en tragisk kärlekshistoria till ett halvt ark papper, och det mesta som berättas där är osynligt; det uppstår i läsarens möte med texten.

På Eslövs stadsbibliotek fortsätter förra veckans konstutställning. Dagens blogginlägg är två ark papper därifrån …

#everybodytoo

Om vi ska välja ut en litteraturkanon? Då tycker jag att vi tar med den här post it-lappen som just nu finns att avnjuta i kulturskolans konstutställning på Eslövs stadsbibliotek.

Mot ljusare tider

Det finns en fara med alltför snabb återkoppling i sfi-appar: att eleven hamnar i ett ”spel-läge” och att det blir för lite fokus på lärande, sa Ivana Eklund vid sfi-konferensen i Göteborg för en vecka sedan.

Eftersom jag är ett osedvanligt svårflörtat trögdjur då det gäller teknik, var det förstås just det som fastnade hårdast i mig.

Man hör det man vill höra.

I dag vill jag höra ”Natten går tunga fjät”. Och så förstås Fahrija när hon läser högt för mig. Efter knappt 100 timmars alfabetiseringsundervisning klarar hon nu av att känna igen några korta meningar om sig själv och lägga våra bokstavskort i rätt följd för att få till ord som ”ros”, ”ris” och ”mus”.

100 timmar är två och en halv veckas heltidsarbete. Och inlärningen har skett via ett främmande språk.

En God Jul och ett Gott Nytt År är helt klart inom räckhåll!

Inspiration

I morgon gör jag ett författarbesök på Örkelljunga bibliotek. Då kommer jag att prata lite om en bok som har följt med mig sedan barndomen, nämligen Hylands ABC-bok.

När jag började att skriva lättläst, hade jag bland annat den boken i tankarna.
Något som påminde om de korta texterna i den – och de färgglada bilderna: ett ABC för vuxna, som kunde underlätta sfi-studerandes första tid i skolan, det var vad jag ville åstadkomma.