Öppet brev till Stefan Löfven, del II

I häromdagens tidning fladdrade det förbi ett uttalande av vår gymnasie- och kunskapslyftsminister.

”Svenska kan dom lära sig på en arbetsplats”.

Nu är ju inte jag världens mest fokuserade tidningsläsare, men jag tror att vi kan utgå ifrån att ministern inte syftade på Samres inhemska växeltelefonister i Senegal, de som på svenska administrerade beställningarna av färdtjänst- och sjukresor i Sverige. Den personalkategorin ansågs först behöva en högkvalitativ utbildning i svenska, innan de kunde sköta sitt jobb, eller hur?

Inte heller är det troligt att hon refererade till infödda svensktalande guider verksamma utomlands. De behöver nog också nöta lite skolbänk innan de ställs till arbetsmarknadens förfogande.

Utländska läkare som ska arbeta i Sverige då? Kan vi av dem förvänta oss, att de ska klara av patientkontakter och journalskrivande utan föregående språkstudier? Nej, så kan det väl inte vara?!

Så vad kan det då vara?

Något så osocialdemokratiskt som att människor som inte är akademiker, eller har extremt lätt för att erövra ett nytt språk, ska dra sitt strå till stacken via en tillvaro som inte kräver mer svenskkunskaper än ”Greppa moppen och svabba på!”?

För att man ska kunna agera fullvärdig medborgare i ett land, behöver man ett språk som täcker in alla aspekter av livet.

Sfi är en första grund.

Tidsmaskiner

7192766626_0711b4248c_m

Time av Kinchan1 enligt CC 2.0.

Ibland skjutsar mannen, han från dejtingsajten, mig på sin cykel. Tvärs genom stan känner jag hans jackas tyg mot kinden – och jag är 17 år igen.

Zapp!

Fatima kom till skolan i sitt första par jeans i går. Hon har lärt sig att läsa och skriva och snart ska hon ha språkpraktik på ett dagis.

Min tidsmaskin är en man med cykel, Fatimas är ett land som heter Sverige.

Tiden är knapp

För att bli en god läsare krävs 5 000 timmars läsande. Om man läser en timme om dagen, så tar det alltså drygt 13 år innan man uppnår detta. Analfabeter förväntas klara av att bli både läsare och skrivare, via ett främmande språk, och dessutom ro i land kurs A och B på i runda slängar 2 000 timmar. De ska gå från att aldrig ha hållit en penna i sin hand till att bland annat kunna skriva ett fiktivt brev till en vän, berätta om sina fritidsaktiviteter och sin närmiljö i en intervjusituation och klara av att sovra fram adekvat information ur dagbokstexter, restaurangmenyer, mejl och anslag om öppettider.

Käre utbildningsministern, glöm allt du någonsin har lärt dig. Förvandla dig till en bonde på afghanska landsbygden, begrav din bror som misshandlades till döds av övermakten och fly sedan därifrån; lämna tomatodlingen, fåren och alla dina redskap bakom dig.

Sätt dig tillsammans med tre landsmän, två thailändskor, fyra somalier och en kurdisk kvinna i ett klassrum i, låt oss säga Vittsjö, och lär dig att läsa och skriva och prata på svenska. Din äldste son, som är 18 år får inte återförenas med dig i Sverige. Han lever illegalt i Pakistan.

Hur många timmars undervisning skulle du behöva för att bli godkänd på B-kursen i sfi?


Eva Thors Rudvall 2

Jag heter Eva Thors Rudvall och brukar kalla mig Sveriges mest lättlästa författare. Jag är utbildad lärare och har undervisat i svenska för invandrare sedan 1989. Jag skriver mycket lättlästa böcker som gör det enklare och roligare för vuxna att lära sig svenska. Läs mera om mig här.

 


Författaren i ett nötskal

En av mina käpphästar som sfi-lärare är att vuxna människor ska ha vuxna ord, även om de knappt kan läsa. Kan vi ge dem böcker som känns begripliga och användbara kan vi också skapa och upprätthålla deras nyfikenhet och intresse.

Mina lättlästa böcker roterar därför kring sådant som de flesta kan relatera till: arbete och fritid, vardag och fest. Jag vill helt enkelt göra det enklare och roligare för vuxna att lära sig svenska – det språk som ju är nyckeln till både arbetsmarknaden och det demokratiska samtalet.