Nödvändighetsartikel, del I

buddha-face

Till hösten ger Vilja förlag ut ännu en superduperlättläst bok i serien om Moa och Ali, och längst bak i den ska jag svara på några frågor.

”Vad läser du själv för böcker?” är en av dem.

”Alla möjliga” vore inget bra svar där,  det låter för fluffigt. Så jag kommer nog att  säga ”kåserisamlingar och romaner.”

Det får vara vackert så.

Och det är det.

För om någon hade ställt den där frågan till mig för ett par år sedan, hade svaret blivit ”Inga alls”. Då snurrade livet på i ett uppskruvat tempo. Till slut knappt visste jag knappt vad jag hette, än mindre kunde jag samla tankarna till att ta mig igenom en aldrig så kort text. Hjärnan var överhettad. Fullproppad. Det fanns ingen plats för någon ny information i den; varken sakprosa eller skönlitteratur kunde nå fram genom barriären av stress.

Att ett själsligt lugn är en nödvändig premiss för inlärning är jag den förste att skriva under på.