Ett lyckligt läsarbrev om ”Tro, hopp & sfi”

”Den absolut vackraste skildringen jag någonsin läst av språkinlärning och föräldraskap”, skriver en av mina läsare

Det kom ett brev om min bok ”Tro, hopp och sfi” som jag gärna vill dela med mig av. Håll till godo:

”Jag beställde den här boken för drygt en vecka sedan i ren frustration för att försöka förstå och hjälpa mig själv på mitt nya jobb. Jag orkade inte läsa mer opersonlig forskningslitteratur och behövde istället hopp och insikter. En en av de stora utmaningarna på mitt nya jobb är just ungdomar utan skolbakgrund som fått hoppa rakt in i ett högstadie och stångas med upp mot 15–20 ämnen i veckan tillsammans med svenskfödda ungdomar.

Jag har hunnit halvvägs men jag vill redan nu skicka en hälsning till dig och säga att det här är den absolut vackraste skildringen jag någonsin läst av språkinlärning och föräldraskap. Tack för att du skrivit denna dagbok. Den får mig att försjunka i tankar både kring mitt jobb och mitt föräldraskap och ger mig ständigt nya tips på vad jag ska testa, men också insikter om tålamod och tid för dessa elevers resa in i skriftspråket som jag kan förmedla både till mig själv och till mina stressade kollegor som enbart ser kunskapskrav och mål som inte fylls till årskurs 9s slutbetyg. Det är så lätt att fastna i allt eleven inte kommer att kunna uppnå ”i tid” och glömma bort vilken otroligt lång väg eleven redan kommit.

Tack för hopp och insikter!

Lovisa Westerberg”

Annons

Ett steg i taget

Det här är Jenny. Hon är specialpedagog på mitt jobb, men i boken Gå till sfi fotomodellar hon som huvudpersonen Tanja.

I fredags presenterade jag boken om Tanjas  första dag som sfi-studerande för min AB-klass, och efter ett par genomläsningar delade jag upp kursdeltagarna i två grupper.
A-kursarna fick sitta kvar i klassrummet och lyssna på ytterligare en genomläsning och sedan kunde de – med stöttning – läsa lite och prata lite med mig och varandra om bilderna och orden. B-kursarna fick gå och sätta sig i kaféet och hjälpas åt med att lösa instuderingsuppgifterna som jag hade printa ut från Vilja förlags hemsida.

Och i dag ska vi repetera.

Vi börjar förmodligen med att skriva en gemensam text om Tanja på tavlan, sedan blir det väl högläsning av den och troligtvis också en lucktext. Och så hoppas jag att vi hinner gå igenom ”de rätta svaren”. Därefter tänker jag mig att alla får ta med sig en bok hem för att lustläsa.

Och imorgon gör vi kanske gruppdiktamen.

Inget är hugget i sten.
Variation är viktigt.
Och flexibilitet.

Eftersom nästan allt är nytt för alla i en AB-klass är det därmed också kognitivt ytterst krävande för dem att studera. De studerar ett nytt språk via just detta nya språk.
Ibland är orken kort, ibland är den längre.

Det varierar. Mycket hänger på dagsformen. Det händer till exempel inte sällan att Nourias barn, som finns kvar i hemlandet, ringer. Då gråter Nouria.

Och alla i klassen påverkas.
Alla mammor.
Alla pappor.
Uttalsövningar och rättstavning är inte prio ett i sådana lägen.

Men droppen urholkar stenen och i slutet av den här veckan kommer Gå till sfi-bokens innehåll att vara begripligt för alla – och har vi riktig tur så kommer Jenny ha tid att titta in till oss i på fredag och berätta lite om sig själv och om hur det kändes att vara Tanja för en dag.

Läst

Illustration: Yoel Ben-Avraham enligt CC BY-ND 2.0.

”Lärande är ingenting annat än strävan efter att upptäcka det meningsfulla, och undervisning eller handledning kan därför inte bestå i något annat än att vara intressant och begriplig.”

/ Frank Smith

Yeah!

Hela sommaren har Poeten skrivit: lättläst och svårläst om vartannat. I sol och regn och blåst. Och han har hur många bokstäver som helst kvar att sätta i arbete!
Efter 50 år och ett par skilsmässor är han – äntligen – inställd på ”flow”.

Fullt ös, medvetslös!