Offentlig konst var ungefär det värsta min pappa visste: sicket förbannat slöseri med skattepengar!
Musik begrep han sig inte heller på, och de enda böcker han läste var Dreverklubbens årsböcker.
Hans klädstil var, låt oss säga, utan åthävor, och när det skulle målas om därhemma så var det mellan grått och beige han valde.
Varför blev han sån, när han gjorde den här fina bilden i femte klass? Varför valde han som vuxen bort det vackra?