Souvenir

IMG_8099.JPG

Sommaren är kort — så här är ett på ett hav och mig.

Klick!

Poeten och jag åkte till stranden vid Haväng, Österlen. Det är något med det milda och ändå klara ljuset där. Man vill vara i det, svepa det omkring sig och sedan aldrig mer åka hem.

Förflyktigas.

Försvinna.

Att horisonten blev lite sned stör inte mig, och ännu mindre stör det Poeten, för är det något han älskar så är det tillvarons skevheter: skaven mellan nu och då och mellan rätt och fel.

Annonser

Bucketlist


Jag tittar på listan, den som sitter ovanför datorn i Sveriges mest lättlästa författares pyttelilla skrivarhörna.
Tio manus är klara inför 2018. 

Somliga är beställningsarbeten, somliga är skrivna på vinst och förlust.

Och jag klappar mig själv på axeln och känner att spänt var det här.

Mot Falkenberg spa!

Oförglömligt

La Majorelle 2016.jpg

Poeten var också i Marrakech en gång och han minns fortfarande hur härligt det var att blåsa dammet från skolfranskan och mercia och au revoira och känna sig hur världsvan som helst.

Han vandrade i timmar i soukens gränder, lät människomyllret liksom skölja igenom sig; allt fjärran var plötsligt nära och hans vanliga liv väldigt långt borta.

På ett torg vaggade feta kobror till entonig musik och män i himmelsblå klädnader sålde silver – och Jardin Majorelle var ett tempel till stillhetens lov: bambuskogens solgenomlysta rasslande där …

I Sverige var det vinter.

Fågelskådning, del II

The_Moorish_Bazaar.jpg

Hemma i Eslöv sitter duvorna och kurrar ihop något som låter ungefär som ”God morgon, Eva! God morgon, Eva!”. Om och om igen repeterar de denna gutturala hälsningsfras. Mellan gran och fur.

I Marrakech vindlande gränder låter duvornas mantra mer som att de upprepar  ”Allt okej? Allt okej?”. Och den frågan är befogad! Hur mycket vilse kan man gå och ändå hitta rätt till slut?